Maffia Comedy 10.07.14

Charlie Michaelsen / Nalle Ahlgren / Robert Presto / Tore Kullgren / Ato Karlsson / Jonathan Tengwall / Maja Wijk / Felicia Jackson / Josh Bellman / Reza Shok

Stå upp kulturen i sommartider befolkas av semesterfirare och garvjunkies. De kreddiga klubbarna håller sommarstängt, kändisarna gör uppehåll med enmansturnéerna. Istället öppnar utomhusscener som lockar med lättsam underhållning och härliga vyer. Men i en källare på söder jobbar en liten grupp komiker för att fånga en lika liten publik. Ikväll är lokalen knappt halvfull, publiken håller sig tryckt mot baren som skygga och törstiga djur.

Kvällens konferencier Charlie Michaelsen tar grepp om scenen med beundransvärd närvaro och självklarhet. Hon har en direkt utstrålning som skapar trygghet både för komiker och publik, hennes skämt börjar i det uppenbara - hon driver med sitt utseende och med några i publiken och släpper på spänningarna i rummet. Genast känns det som ett privilegium att vara här ikväll, publiken blir uppmärksam och lättroad, stämning är nära på familjär.

Första komiker på scen är Nalle Ahlgren. Det är alltid en särskild utmaning att vara först upp, innan publiken är helt varm i kläderna, men få är så leveranssäkra som Nalle. Jag har haft nöjet att dela en bit av Nalles utveckling som komiker och vet därför att allt Nalle skriver har leverans. Han har humorns dramaturgi och rytm i blodet, hans utmaningar är av annan karaktär, som han själv säger är han lite för snäll och får ibland jobba hårt för att vinna kommando i rummet. Ikväll är Nalle med publiken och publiken är med Nalle. Störtskön start på showen och en härlig bubblig stämning sätter sig i publiken.

Nästa komiker har jag nämnt tidigare, Robert Presto, min älskling. Hade jag några hundra tusen och ett produktionsbolag skulle jag satsa allt på honom. Hans humor är långsökt och oväntad, rent av obekväm på ett fruktansvärt befriande sätt. Ibland skrattar man för att han bjuder på helt sjuka bilder, ibland utan att man begriper varför. Men kul är det, och riktigt udda.

Allt som oftast när Tore Kullgren presenteras av konferenciern är det med samma fras "Och här kommer en riktigt skön lirare: Tore Kullgren!" Och det är så rätt. Det borde bli hans catch frase. Jag har sett Tore göra gig av mycket varierande kvalitet med mycket varierande innehåll, men alltid med snygg självinsikt och distans till sitt material. Ikväll lyser Tore lite extra och bjuder på en buffé av punchlines. Han håller publiken skrattandes från sekunden han ställer sig i rampljuset tills han tackar för sig. Man kan inte annat än känna respekt inför hans förmåga att mejsla ut humor.

Ato "The Champ" Karlsson och jag började vår bana i stå upp kretsar ungefär samtidigt och därför blir det extra kul att följa hans skolning. Det har gått någon månad sedan jag såg honom sist. Ikväll imponerar han med en finkänslighet för pausering och timing som jag inte sett honom bjuda på förut. Det gör ett proffsigt uttryck och det är härligt att se Ato älska med sin publik.

Många lovord blir det. Helt rättvist. Ikväll är varje akt lika snygg som den nästföljande och Jonathan Tengwall är inget undantag. Tengwall har en fantastisk oskuldsfull framtoning som klingar humor i kontrast till de skruvade skämten. Hans komik är knaperstekt; basal, men framförs på ett sätt som kräver publikens hjärnaktivitet. Smart humor är sexigt.

Så är det min tur. Jag är på omåttligt gott humör, supersugen och ändå alldeles avslappnad. Ikväll känner jag mig het och harmonisk. Jag kör mina sju minuter, tajt material som jag känner mig bekväm i, ärliga men enkla skämt som jag gett mig själv för att träna med och bli duktig med. Jag vet var jag kan förvänta mig publikens kärlek, tvekan och skratt. Alla förutsättningar är rätt, ändå är det något som saknas när jag står på scenen. Jag gör mitt bästa, är i mitt esse, och ändå.  Publiken är inte helt med i min rytm, jag är inte helt med i deras. Flera dygn efteråt kommer jag älta Varför? Vad gjorde jag fel?

Felicia Jackson följer min act. Ikväll är hon obeskrivligt härlig på scenen, hon har en energi som får väggarna att dallra och en röst utan dess like - varm och sensuell och samtidigt helt oåtkomlig.

Kvällens näst sista komiker är britten Josh Bellman. Det är nästan svårt att lyssna på Josh, han ser så förbannat bra och härlig ut att man förlorar uppmärksamhet från orden. Hans charm får det att se ut att var hjärtskärande enkelt för honom att omsluta publiken och föra dem med i vilka tankebanor som helst. När Josh står på scenen är det publiken som älskar med honom.

Kvällens headliner är Reza Shok. Så ohyggligt härligt avslut på en alltigenom genuin stå upp show. Reza driver med hypotesen att han är en Fritzl-karaktär och gör det lika retoriskt smidigt som en politiker. Publiken skruvar på sig och skrattar ändå otvunget.

Showen tonar ut i bästa tänkbara sinnesstämning och sommarnatten tar vid. 

@MaffiaComedy

 #omståupp