Felicia Tomala 05.09.14

Jag hörde hennes namn ofta före jag sett henne på scenen eller träffat henne personligen, alltid omnämnd med viss tyngd, man lät mig förstå att hon var någon att göra till förebild. Felicia är inne på sitt femte år av stå upp komik och i mina ögon särskiljer hon sig från resten av branschen. Hon har integritet som ger gåshud, både privat och på scenen.

- När jag började hade jag så dåliga skämt, jag fick mer skratt på hur jag sålde in dem.

Felicia gestaltar med en jazzig rörelse i händer och bröst hur hon brukade vara på scenen för att vinna publikens tycke. Från att vara energisk publikflörtare har hon landat i en stadigare stil. På scenen är Felicia din bästa vän, din roliga polare som kommer med härliga infallsvinklar för att roa just dig. Hon får sin publik att känna sig helt förtrogen, därför blir det aldrig pinsamt när hon delar med sig av märkliga scenarier ur det egna livet, man vill vara där med henne och man identifierar sig med hennes verklighet.

- Det är klart att man får mer respons när man går in helhjärtat och säljer in sig själv. Men jag skulle aldrig säga något på scenen som jag själv inte tycker är kul.

Jag träffar Felicia över en gudabenådad kaffe på Johan&Nyström och hon är helt den entertainer jag känner från scenen. Jag har svårt att klottra ned anteckningar från vårt samtal eftersom jag fastnar i hennes anekdoter som gestaltas med gester och grimaser.

- Jag har alltid tyckt att jag är rolig, även om jag inte ansetts som den roligaste i gänget, jag har varit teaterapan. Vissa av mina vänner blev förvånade när jag började med stand up.

Hon är nämnvärt attraktiv, men visar inget tecken på fåfänga. Felicia berättar att hon som nybörjare fick många uppmuntrande kommentarer när hon kom av scenen, oftast fick hon höra “Du är riktigt söt” eller “Vad snygg du är”, välmenta ord som i sammanhanget blir fel.

- Stand up är ingen skönhetstävling.

Hon blev också van vid att kritiseras av manliga kollegor som generöst gav konstruktiva tips, trots att hon fått överlägset med publikrespons den kvällen.

- Det är en annan chargong mellan grabbarna, man dunkar varandra i rygg och dricker öl efter ett gig. Om jag skulle fråga Betnér om han och jag ska ta en öl kommer det alltid gå att feltolka.

Det var stand up:en som gjorde Felicia genusmedveten, tidigare skulle hon ha hävdat att vi jobbar utifrån samma förutsättningar oavsett kön, men kulturen i humorsverige fick henne att vässa armbågarna och i höst startar arbetet med en egen stand up föreställning på tema genus. Målet är att rescensionerna ska understryka “Hysteriskt roligt!” snarare än att Felica kommer med banbrytande nytänk på genusfronten, även om hon är passionerad i ämnet.

- Som tjej måste man jobba hårdare för att få skratt och för att få gig på betalklubbar. Och för att få betalt för det. Men det sporrar mig att vilja ruska om branschen.

Samtidigt är den inte okomplicerat att kriticera den gemenskap man ändå vill tillhöra.

- Man vill förändra saker, men det är mer klädsamt att hålla käften.

Felicia hade bara sig själv att tacka när hon första gången fick scentid på RAW. I samband med att Mårten Andersson uttalat sig i en Värvet intervju om efterfrågan på kvinnliga komiker tog Felicia kontakt med honom och erbjöd sin humor till stundande sommarfestival. Mårten svarade att han inte brukar ta med komiker som han inte sett, men eftersom hon verkade veta vad hon ville var han beredd att göra ett undantag. På den sommarfestivalen uppträdde 35 komiker, 4 av dem var kvinnor. Jag anmärker att det är märkligt att Felicia aldrig uppträtt på Norra Brunn.

- Brunnen har blivit så prestigeladdat att jag inte vågat ta mig an det.

Hennes blygsamhet överraskar och är helt överflödig. Jag frågar Felicia vad hon önskar sig av framtiden och hon svarar utan att behöva fundera.

- Att få turnera, så som Soran Ismail och Magnus Betnér gjort med “En Skam”. Så fort de har något att säga är det folk som är beredda att lyssna.

Felicia pratar utan skrupler om att leva med ångest. Så länge hon kan minnas har ångesten varit där.

- “Jag får hemlängtan när jag är hemma”, sa jag när jag var 5år och mamma förklarade att det kallas ångest.

Fram till att hon började med stand up var det en enkel lösning att gömma sig bakom ångensten, skylla på den istället för på sig själv för att hon inte tog tag i det hon ville. När Felicia i vuxen ålder sökte hjälp diagnostiserades hon med depression och medicinerades, det ledde till en kort period av att må bra och då sökte Felicia upp en grundkurs i Stand up och hittade ett sätt att få omedelbar belöning. Fem år senare är humor hela hennes liv och ångesten hänger troget kvar, men på Felicias villkor.

- Antingen är jag ute och garvar, eller så ligger jag och primalskriker på köksgolvet. Men även om jag mår riktigt dåligt kan jag skratta, i min familj har vi alltid skrattat åt det som är svårt. Jag mår bra av att vara glad… och då får man fejka det ibland.

@FeliciaTomala

#omståupp

Standupgalan 2014

Överallt i foajén på Södra Teatern är bekanta ansikten, välkända ansikten. I sällskap av sambon står jag mitt i vimlet. I hennes ögon speglas min nervositet och våra kroppar söker trygghet hos varandra. Det är vår första kväll tillsammans på månader. Ingen plats vill vi hellre vara på. Inget sällskap kunde vara mer åtråvärt. Varje andetag är en förhoppning om tillhörighet. Varje handslag och famntag är en tillfredsställelse.

Jag har parkettplats på tredje raden, framför sitter nominerade och bakom sväller salongen av branschfolk. Ikväll är det firmafest. Läkerol bjuder på goodiebag med halstabletter. Kvällens konferencierer Marcus Johansson och Josefin Johansson öppnar aftonen med att vurma för efterfesten. Johansson och Johansson är snygga konferencier. Han; en given underdog klädd i kostym som är en halv storlek för stor, Hon; ett underligt fyrverkeri av pondus. Båda levererar värme och humor med galakarisma. Priser delas ut till personer som utmärkt sig under året, presentatörer och prismottagare möts gång på gång av publikens jubel. Priset för årets nykomling har dignande startfält: Pelle Helgesson – en färgstark komiker med stekhet stå upp agenda, Thanos Fotas – detta märkliga väsen som förundrat och hyllats sedan debut, Lisa Eriksson – med tajming och teman som får Braveheart att kissa i byxorna. Priset tilldelas sistnämnda som tar emot genom att bjuda på ett smakprov av sin humor. Årets kvinnliga komiker är Ann Westin, hennes röst spricker när hon strör tacksamhet över kollegor. Roa Produktion jublar från salongen. Özz Nujen är givetvis årets manliga komiker. Han går upp på scenen för att ta emot priset med märkligt ostadiga steg, hans blick är frånvarande i ett neutralt ansikte, säger ett helt enkelt tack i mikrofonen och går av scenen. Publiken jublar lite extra, som för att uppväga det lågmälda mottagandet. Mellan prisutdelningen bjuds på färsk humor, bland annat en musikalparodi på dramat runt Amelia Comedy Queen. Mest utmärkande bland mellanakterna är Soran Ismails roast av Mårten Andersson, bit för bit flyttar Soran gränsen för hur taskig man får vara på scenen och publiken storknar av skratt tills Mårten är styckad, malen och paketerad.

På efterfesten är fyra fraser återkommande:

- I samband med artiga hälsningsfraser över första ölen: ”Vad bra det var! … Fast Ismael var kanske liite hård mot Mårten Andersson.”

- Helt utan samband: ”Hej, jag heter Aron. Jag är fortfarande kvar i branschen!”

- Manliga komiker i samband med fjärde ölen: ”Såå hur många här inne har du legat med?”

- När klockan närmar sig midnatt: ”Fan man visste ju att Läkerol har laxerande verkan.”

Eva Viding är het i turkos klänning med 60tals association. Josefin Sonck och Jonas Strandberg matchar varandra i varsin artistisk stass, potentiellt inspirerade av hipstertrenden. Özz Nujen är klädd i jeans och grå hoodie. Jag har Özz i ögonvrån eftersom jag har hakat upp mig på det märkliga mottagandet av priset, jag samtalar med Nalle Ahlgren om ämnet och genast har det blivit kvällens mål att ta reda på orsaken bakom Stadsministerns tafatta kröning. I samma stund ser jag Özz röra sig mot utgången och störtar efter. Just som jag hinner till dörröppningen försvinner han ur sikt ner för trappan. Med känslan av att ha misslyckats vänder jag mig till Alice Hollingworth som genast rycker in och cochar: ”Han har inte hunnit åka än! Spring!”. Lätt andfådd kommer jag ut i mörkret just som en taxi svänger in på uppfarten. Özz har inte bråttom, lugn som ett mättat rovdjur tar han i hand och jag får ställa min fråga. Svaret är överraskande enkelt och ödmjukt: ”Jag visste inte att jag skulle vinna. Jag blev helt knäsvag och hade ingen aning om vad jag skulle säga. Jag fick tunghäfta.” Tre välklädda män avbryter vårt samtal för att ta god natt av Özz. Vi hälsar. När jag tar i hand med Kristoffer Triumf glömmer jag att bjuda på mitt eget namn och presenterar mig i stället som ”Beundrare”. Jag hälsar på de andra två, Martin Soneby och Nisse Hallberg, efteråt frågar Triumf: ”Kan du inte vara deras beundrare också?”.

Tillbaka i baren ser jag Dominik Henzel och Thanos Fotas stå i utkanten av ansamlingen, de gestikulerar och skrattar. Jag betraktar dem på avstånd och upptäcker hur synkroniserade de verkar vara. Dominiks knivskarpa kroppsspråk passar perfekt intill Thanos flytande rörelser. Deras respektive karisma bildar syntes av sorbetkaraktär och det vattnas i munnen.

Min vackra sambo står i förtroligt samtal med två av musikerna från kvällens band. Jag omfamnar hennes höfter och lyfter upp henne, snurrar ett lyckovarv, lägger henne över axeln och gör sorti.

#omståupp

Norra Brunn 23.08.14

Dominik Henzel / Messiah Hallberg / Özz Nujen

Höstsäsongen är här, äntligen är sommaren över. Klubbar slår upp portarna, komiker andas ut och publik skrattar. Jag stannar upp i entrén till Norra Brunn, återigen överväldigad av sorlet som rullar mot det välvda taket. Brunnen omfamnar mig med värmen från tvåhundra kroppar och leende serveringspersonal i blanka svarta skjortor. Brunnen luktar hemkärt.

Sakta rör man sig mellan välklädda gäster, absorberar rummet. Bågen börjar spännas när klockan närmar sig nio.  Med ett glas rödvin gör jag mig bekväm mot den bakersta väggen, på det sättet har jag god sikt över både scen och publik. Jag står helt intill ett sällskap av unga män som samtalar om kvällens set-list. Den längre av dem garvar gott och säger att om Messiah är det minsta privat som han är på scenen då är han ett särpräglat svin. En annan frågar om han är rolig, den längre blir allvarlig och försäkrar Messiahs komiska begåvning. Jag längtar efter att höra deras skratt dundra i nacken på mig.

www.dominikhenzel.se

www.messiahhallberg.se
Foto: Bingo Rimér

Det går ett rus genom kroppen när belysningen sänks, publiksorlet ebbar och ur högtalarna ”Varmt välkomna till NORRA BRRRUUUN!”. Konferencier ikväll är min personliga favorit Dominik Henzel. Jag är förvånad över att se hans namn i rollen, min uppfattning är att hans stand up ligger en god bit från det improvisatoriska publikvärmandet, det gör mig också extra förväntansfull att få se min idol i nya kläder. En orsak till att jag alltid skrattar när Dominik är på scenen är hans känsla för att balansera mellan vardagskomik och tankelekar som är rent av frånstötande. Ikväll är hans balansnummer briljant, han bollar utan ansträngning med publikens förväntningar, han är helt hemma i den vibrerande anspänningen mellan skratt och pinsam tystnad.

Det ljuvliga med Messiah Hallberg är hans förmåga att ikläda alla karaktärsdrag som är förhatliga enligt konsensus. På scenen är Messiah kapitalistisk borgarbracka, sexistisk homofob och patriarkal rasist. Allt detta; utan att spela fars, utan att sprätta runt som klyschig rollkaraktär. Och ändå vinner han massans gunst. Det är så genialt att jag får gåshud. De unga männen bakom mig flämtar av skratt.

Första halvlek är succé av variationsrik och smakfull humor, Dominik och Messiah kompletterar och kontrasterar varandra i energi och tilltal. Publiken kan hela tiden känna sig trygg, men aldrig säker.  När Özz Nujen kliver in i rampljuset är stämningen bäddad för jordskredsfinal. Publiken är helt i komikerns våld, kastas utan fallskärm mellan vulgära sexskämt med tillhörande gestaltmoment och skarpa skott mot världspolitiken och den gemensamma världsbilden. Özz är dynamit och skrattsalvorna exploderar. Kvällen når klimax när en kvinna i publiken beslutar att axla rollen som kommentator, side kick och häcklare. Hennes plumpa kommentarer leder Özz att improvisera, han leker i totalt samförstånd med publiken, ibland på kvinnans bekostnad, hela tiden tveklöst rättvis. Det är härligt att se Özz, obevekligt självsäker, särskilt när han ser ut att njuta av att spinna humor i det förgängliga ögonblicket.

www.nujen.nu
Foto: Robert Eldrim

www.norrabrunncomedy.se

Applåderna smattrar. En kö mot garderoben bildas och ringlar genom rummet. Jag står kvar mot den bakre väggen och betraktar rödlätta ansikten beställa sista ölen i baren. Brunnen har levererat en utsökt komposition, det som gör ikväll originellt bra är samansättningen, hur komikerna understött varandra och från första minuten varit närvarande i lokalen. Och nu begriper jag vilket snyggt jobb Dominik har gjort i sin konferenciersroll. Känslan av enhetlighet paketerar tre vassa humorister i en upplevelse som blir svår att överträffa.

 #omståupp 

Josefin Sonck 25.07.14

Det är en annan Josefin jag har sett på scenen, en mystisk delpersonlighet, ett väsen, som hämtat ur en saga av Tove Jansson. Josefins scenpersona är varken trevlig eller karismatisk, snarare hämmad och märkligt främmande inför publiken. Knappast en person jag spontant får lust att umgås med. Däremot väcker hon min nyfikenhet. Vad döljer sig bakom det sträva leendet?

Det är lönefredagens morgon. Jag inväntar Josefin på överenskommet café. Hon kommer osminkad, klädd i en lång svart klänning. Hennes hud är mjukt tonad av sol. Vi beställer kaffe och intar en balkongplats. Jag tar fram anteckningsblock och penna, spanar försiktigt in Josefin för att se om det stör henne att jag antecknar, hon verkar helt lugn. Vi pratar om tiden innan stå upp:en, hon berättar om teaterfamiljen med skådespelande föräldrar, den egna kärleken till teatern, journalistutbildningen som tråkade ut henne till bristningsgränsen och om hur stå upp:en kom som en djurisk motreaktion på tristess. Stå up:en blev en direktare väg från vision till förverkligande, en direktare väg att berätta det som är viktigt för Josefin, istället för att trassla in sig i teaterns byråkratiska demokrati. I stand up är publiken självklar, relationen mellan komiker och åhörare är given. Teatern håller sig i sluten repetitionslokal innan publiken möter ett resultat, medan stå upp nästan enbart händer i samspel med publik.

- Jag vill göra min egen grej. Som skådespelare är man ett verktyg för någon annans visioner. Sedan är det klart att man ändå inte skulle säga nej till en reklamroll. Jag är pengakåt. Man gör vad som helst för pengar.

Josefin skrattar med brak och buller. Hon frapperar mig med oemotståndlig charm.

Jag ber Josefin berätta om sitt första gig. Det ägde rum 5e februari i år, på Maffia Comedy, Underbara Bar. Det är en relativt otacksam scen, det kan vara svårt att fånga publiken eftersom många kommer dit för att äta och dricka snarare än för att se stand up, jag hade aldrig vågat göra debut där. Josefin brakar plötsligt samman i ett skrattanfall och rodnar våldsamt. Mellan skrattsalvorna förklarar hon att hon var brutalt nervös inför sin debut, hon var nästan sist upp på scenen den kvällen och det var ett fullspäckat program med uppåt femton komiker före. Josefin väntade i tre timmar bakom scenen. Och under den tiden bajsade hon totalt sju gånger.

Sedan dess har hon gjort upp mot sextio gigg. Ett imponerande tal på så kort tid. Hon har hunnit besöka flera delar av Sverige, utöver Stockholm har hon uppträtt i Göteborg, Vingåker, Sundsvall, Västerås och Falun. Jag drabbas av avund och måste fråga hur det är möjligt, hur hon hinner. Är hon arbetslös eller? Tvärt om har Josefin haft tre olika jobb under våren. Hon gör en konstpaus och gestaltar sedan hur hon sitter med telefonen mot örat på en Statoiltoalett någonstans mellan Stockholm och Göteborg och väser i luren när hon falskeligen sjukanmäler sig.

- Jag tänkte på det häromdagen. Varför gör jag det här? När man märker hur svårt det är blir man arg. Det är ilskan som driver mig; jag ska bli bäst på det här om det så ska ta mig trettio eller fyrtio år.

Den sista meningen morrar hon fram som en imitation av sin egen ilska.

- Jag har väldigt mycket ilska och är lättprovocerad. Jag skällde ut en universitetslärare inför klassen. Satte honom på plats.

Hur kändes det?

- Härligt!

Josefin får ett rovdjurs skärpa i blicken och skönjer ett leende som vittnar om hånfull njutning.

- Jag satte honom på plats. Han blev tyst. Han var en översittare. Det gör mig arg. Besserwissers som klappar folk på huvudet, folk som beter sig illa och är dumma i huvudet.

Vi samtalar om vad som är roligt och Josefin berättar att hon sällan går på stand up för att roa sig, hade hon inte varit i branschen skulle hon sannolikt inte se mycket stå upp. Hon gillar komik som ligger på gränsen, men samtidigt är smakfull. Humor som är hemsk, men också ödmjuk. Till skillnad från den komik som enbart jagar skratt genom att ligga på gränsen. I Josefins egen humor försöker hon driva med sig själv.

- Man väljer bitar av sig själv och spelar upp.

Det smakar kliché, men frågan måste ändå ställas. Har du en feministisk agenda i din stand up?

- Jag är feminist. Och har man en politisk övertygelse kommer den genomsyra allt man gör. Jag är medveten om att merparten komiker är män. Men nej. Jag vill inte göra skillnad på kön.

Om Josefin inte ägnade sig åt scenkonst skulle alternativet vara diktator.

- Om jag fick helt fritt spelrum, då hade jag velat styra den här världen.

Eftertänksam tystnad.

- Ja. Det hade varit trevligt.

Och om du ska vara mer realistisk?

- Om allting skiter sig ska man kanske begå ett brott och hamna i fängelse. Man slipper betala räkningar. Någon som lagar mat åt en. Man skulle kunna köra stand up för sina medfångar.

Hon ryser till.

- Nu kommer det att hända bara för att jag säger så.

Josefin är vidskeplig.

- Jag är en sån där som läser horoskopen i Metro och tror att dagen är avgjord.

Jag berättar att jag har tänkt att om jag inte lyckas med mina visioner finns bara alternativet att ta sitt liv. Jag påpekar att fängelsevisionen påminner om den strategin. Josefin medger att hon känner igen sig i tanken, det är en trygghet att veta att man kan göra slut på ett fiasko, det är i alla fall något att ha makt över.

- Egentligen har jag inget behov av makt. Snarare frihet.

Vi konstaterar att känslan av makt och frihet ligger varandra nära. Makt är dock något man utövar mot andra, medan frihet är något man har i sig själv. Som komiker strävar Josefin inte efter att ha makt över publiken, snarare efter en egen frihet i humorn.

Det är en annan Josefin jag möter på caféet, en driven och rolig person, förankrad i verklighet och vision. Josefin är härlig. Efter mötet med henne förstår jag att det bara är toppen av isberget som publiken fått se än så länge.

#omståupp

tmattad från en tung

Maffia Comedy 17.07.14

Ato Karlsson / Robert Presto / Gisela Zeime / Josefin Sonck / Pelle Helgesson

I baren står två kannor isvatten och travar av plastglas. Vi är i en bunker utan fönster, utan fungerande ventilation. Luften är urlakad på syre och fylld av exspirationsångor. Jag vill förbli omedveten om den doft som i det här läget antagligen skulle avskräcka varje levande organism. Publikens skrattsalvor flämtar av överansträngning.
Det är en märklig kväll på Maffia Comedy Club.

Redan från öppningen slirar det. Ato Karlsson är konferencier ikväll, sprudlande av energi ger han sig modigt ut i publikhavet med mikrofonen i hand, det hade kunnat bli ett oslagbart startskott, men publiken backar och vill inte helt lita på att det kommer bli en bra kväll. En attityd som påminner mig om anspänningen i mellanstadiets klassrum blir tongivande, gruppen har outtalat på förhand bestämt sig för att vara svårflörtad och inte charmas av mindre än en enastående prestation.

De första trettio minuterna bjuder komiker efter komiker på humor av melankolisk genre. Det är en ärlig och lågmäld första halvtimme, ett slags humor som fångar det tragikomiska hos den lilla människan, tyvärr smälter melankolin samman med publikens ovilja och skratten lyfter bara halvhjärtat. Varenda komiker får jobba hårt för svag respons, ikväll är det ingen som kan flyta med strömmen, alla kämpar och lär av kampen.

Gisela Zeime

Robert Presto orsakar några svalkande chockvågor och Gisela Zeime gör ett utsökt inslag, också av melankolisk art, finkänsligt och samtida.
Gisela är ett spännande ansikte på gratisklubbarnas scener. Hon skiljer sig från den annars ibland överdrivet opretentiösa attityden.
Gisela är som en scen ur Mad Men mitt i en säsong av Love and Marriage.

Josefin Sonck.
Lägg genast det namnet på minnet. Maffia Comedy är väl värt ett besök bara för att se hennes åtta minuter av lovande potential. Hon är inte karismatisk som en given komedienne, men ögonen utsöndrar humoristisk förförelse, hon drar skratten ur sin publik och med kittlande intelligens får hon skämten att falla i god jord. Hon gör det med förträfflig skicklighet.

www.pellehelgesson.se

Det är något i bröstet på mig som brister när Pelle Helgesson äntrar scenen och för mikrofonen mot sin mun. Beundran står i full blom i hela kroppen. Avundet knyter sig i magen. Jag upplever det som att flertalet nya spotlights riktats mot scenen, men det är Pelles aura som suger åt sig hela rummets intresse. Publiken glömmer bort att syret inte räcker till och andas i takt med Pelles pulsslag. Han har en självklar lätthet på scenen, ren och enkel i sitt tilltal, men med atomisk kraft i varje punch line. Hans humor är variationsrik med briljanta gestaltningar, kärleksfullt samhällskritisk och alltigenom sexig. Han leker i ett momentum av vardaglig jargong och komisk uppbyggnad.

Det är en märklig kväll på Maffia Comedy Club.
Strålkastarna släcks, back drop:en monteras ner, publiken söker sig sakta ut. Komikerna tar plats runt ett bord, man samtalar om ambitioner och om hur det gick ikväll. Redan känner vi bävan inför och längtan till nästa framträdande. Det finns en otålig hunger i samtalet, men också en insikt om att framtiden är sekundär.

@MaffiaComedy

#omståupp