Överallt i foajén på Södra Teatern är bekanta ansikten, välkända ansikten. I
sällskap av sambon står jag mitt i vimlet. I hennes ögon speglas min nervositet
och våra kroppar söker trygghet hos varandra. Det är vår första kväll
tillsammans på månader. Ingen plats vill vi hellre vara på. Inget sällskap kunde
vara mer åtråvärt. Varje andetag är en förhoppning om tillhörighet. Varje
handslag och famntag är en tillfredsställelse.
Jag har parkettplats på tredje raden, framför sitter
nominerade och bakom sväller salongen av branschfolk. Ikväll är det firmafest.
Läkerol bjuder på goodiebag med halstabletter. Kvällens konferencierer Marcus
Johansson och Josefin Johansson öppnar aftonen med att vurma för efterfesten.
Johansson och Johansson är snygga konferencier. Han; en given underdog klädd i
kostym som är en halv storlek för stor, Hon; ett underligt fyrverkeri av
pondus. Båda levererar värme och humor med galakarisma. Priser delas ut till
personer som utmärkt sig under året, presentatörer och prismottagare möts gång
på gång av publikens jubel. Priset för årets nykomling har dignande startfält:
Pelle Helgesson – en färgstark komiker med stekhet stå upp agenda, Thanos Fotas
– detta märkliga väsen som förundrat och hyllats sedan debut, Lisa Eriksson – med
tajming och teman som får Braveheart att kissa i byxorna. Priset tilldelas
sistnämnda som tar emot genom att bjuda på ett smakprov av sin humor. Årets
kvinnliga komiker är Ann Westin, hennes röst spricker när hon strör tacksamhet
över kollegor. Roa Produktion jublar från salongen. Özz Nujen är givetvis årets
manliga komiker. Han går upp på scenen för att ta emot priset med märkligt
ostadiga steg, hans blick är frånvarande i ett neutralt ansikte, säger ett helt
enkelt tack i mikrofonen och går av scenen. Publiken jublar lite extra, som för
att uppväga det lågmälda mottagandet. Mellan prisutdelningen bjuds på färsk
humor, bland annat en musikalparodi på dramat runt Amelia Comedy Queen. Mest
utmärkande bland mellanakterna är Soran Ismails roast av Mårten Andersson, bit
för bit flyttar Soran gränsen för hur taskig man får vara på scenen och
publiken storknar av skratt tills Mårten är styckad, malen och paketerad.
På efterfesten är fyra fraser återkommande:
- I samband med artiga hälsningsfraser över första ölen:
”Vad bra det var! … Fast Ismael var kanske liite hård mot Mårten Andersson.”
- Helt utan samband: ”Hej, jag heter Aron. Jag är
fortfarande kvar i branschen!”
- Manliga komiker i samband med fjärde ölen: ”Såå hur många
här inne har du legat med?”
- När klockan närmar sig midnatt: ”Fan man visste ju att
Läkerol har laxerande verkan.”
Eva Viding är het i turkos klänning med 60tals association. Josefin
Sonck och Jonas Strandberg matchar varandra i varsin artistisk stass,
potentiellt inspirerade av hipstertrenden. Özz Nujen är klädd i jeans och grå
hoodie. Jag har Özz i ögonvrån eftersom jag har hakat upp mig på det
märkliga mottagandet av priset, jag samtalar med Nalle Ahlgren om ämnet och
genast har det blivit kvällens mål att ta reda på orsaken bakom Stadsministerns
tafatta kröning. I samma stund ser jag Özz röra sig mot utgången och störtar
efter. Just som jag hinner till dörröppningen försvinner han ur sikt ner för
trappan. Med känslan av att ha misslyckats vänder jag mig till Alice
Hollingworth som genast rycker in och cochar: ”Han har inte hunnit åka än! Spring!”.
Lätt andfådd kommer jag ut i mörkret just som en taxi svänger in på uppfarten.
Özz har inte bråttom, lugn som ett mättat rovdjur tar han i hand och jag får
ställa min fråga. Svaret är överraskande enkelt och ödmjukt: ”Jag visste inte
att jag skulle vinna. Jag blev helt knäsvag och hade ingen aning om vad jag
skulle säga. Jag fick tunghäfta.” Tre välklädda män avbryter vårt samtal för
att ta god natt av Özz. Vi hälsar. När jag tar i hand med Kristoffer Triumf glömmer jag att bjuda på mitt eget namn och presenterar mig i stället som
”Beundrare”. Jag hälsar på de andra två, Martin Soneby och Nisse Hallberg,
efteråt frågar Triumf: ”Kan du inte vara deras beundrare också?”.
Tillbaka i baren ser jag Dominik Henzel och Thanos Fotas stå
i utkanten av ansamlingen, de gestikulerar och skrattar. Jag betraktar dem på
avstånd och upptäcker hur synkroniserade de verkar vara. Dominiks knivskarpa
kroppsspråk passar perfekt intill Thanos flytande rörelser. Deras respektive
karisma bildar syntes av sorbetkaraktär och det vattnas i munnen.
Min vackra sambo står i förtroligt samtal med två av
musikerna från kvällens band. Jag omfamnar hennes höfter och lyfter upp henne,
snurrar ett lyckovarv, lägger henne över axeln och gör sorti.
#omståupp