Kan man lära sig att vara rolig?

Ami Pauli Hallberg - Grundkurs / Lasse Karlsson - Fortsättningskurs


- För att bli en bra komiker ska man inte lyssna på några tips.


Det är nästan lite fult inom stå upp kretsar att gå en kurs i humor - Du vet du kan inte lära dig vara rolig, det är något man antingen har eller inte, ändå är de få kurser som finns att tillgå omåttligt populära. Kanske beror den negativa stämpeln på att fulkulturen föraktar det som verkar vara finkulturellt (som utbildning), för att svara på finkulturens förakt mot fulkultur. Kanske beror kursernas popularitet på att man säljer en förhoppning om att genom insikt i scenkonstens skräckblandade förtjusning komma närmare sina hjältar. Ni vet dem där för vars skull man stannar uppe natt efter natt och plöjer youtube-klipp som vittnar om deras hjältedåd. För mig har kurserna handlat om att köpa mig sparringpartners, och det har varit värt varenda dag på havregrynsgröt. Genom kurserna har jag mött människor som har nördigheten och tålamodet att analysera det banala ända tills det blir analt. Och som tillåter mig att granska och reflektera deras svagheter och styrkor bredvid mina egna. För mig som vuxit upp i en humorbefriad krets har det varit omåttligt närande att suga i mig av andras kunskap och erfarenhet.

www.improvisationsteater.se

www.amihallbergpauli.se

Min första kurs varade över en helg på Improvisationsstudion Stockholm, med Ami Hallberg Pauli som undervisade i stå upp:ens grunder. Två dagar var för mig orimligt snabbt och intensivt. Det kändes som att få huvudet nedtryckt under vattenytan i en isvak med uppgift att mellan tänderna fiska upp ett slemmigt blötdjur som grävt ner sig i sjöbottens dy. Omöjligt, men lärorikt och helt nödvändigt. Inte för att grundkursen i stå upp lärde mig att vara rolig, men för att den lärde mig att jag inte hade en aning om hur stå upp går till. En helt nödvändig insikt för att kunna börja lära sig.


Ett bra namn på Improvisationsstudions grundkurs i stå upp skulle kunna vara Käftsmällen. Jag kan inte nog understryka hur mycket jag uppskattade Ami’s örfilar. Hårdare, rakare och ärligare pedagog får man leta efter. Hennes krassa förhållningssätt till hantverket är befriande, man slipper vara obekväm i känslan av osäkerhet, det är en lättnad när någon rakt ut talar om att det man gör suger. Som en mentor till mig uttryckte det; man ödslar inte energi på att kritisera någon som inte har potentialen att verkligen bli duktig.

Mina andra kurs varade sex veckor. Varje måndag sågs deltagarna på Norra Brunn under tre timmar för att bolla skämt och studera scenspråk. Lasse Karlsson var vår coach och handledare. Jag önskar att varje vecka resten av mitt liv börjar med några timmar i komikers sällskap på Brunnen, med Lasse Karlsson i rummets periferi, betraktande med något snillrikt och skrattretande i blicken. Lasse lyckades utan tvekan skapa en trygg miljö för alla deltagare, prestationsångest är för nybörjare, på Lasses fortsättningskurs gick vi ett steg längre när vi slutade försöka prestera och istället granskade, för att så småningom kunna leverera. Jag kände mig aldrig pressad inför kurstillfällena, tvärt om var det befriande att ha en scen där jag vågade vara dålig och platt. Lasses pedagogik är finstilt, precis som en klok terapeut vet att patienten bär alla svar inom sig vet Lasse att det inte är han som ska jobba fram det roliga, att det inte är hans uppgift att forma komikerna. Tvärt om består Lasses coaching i att ta ett steg tillbaka och fråga ”Hur kändes det här för dig?” eller ”Hur tänkte du nu?”. Lasse är mästare på att manipulera tankeverksamheten hos sina elever och därigenom locka fram nyanser av komisk kvalitet. För mig var det till stor hjälp att vara i en atmosfär av Lasses tålamod, det gjorde det möjligt för mig att vara lika tålmodig med mig själv. Några av övningarna vi gjorde var brutala i sin enkla genialitet. Som att ord för ord skriva ner sin act och markera alla ställen man förväntar sig ett skratt. Och sen med mikrofonen i hand framföra skämten och pausera där man markerat ett garv. Kursen avslutades med en afton inför publik på Norra Brunn, slutet sällskap, men ändå – det kändes som att stå upp:ens nationalscen verkligen var vår för en kväll.

www.lassekarlsson.com
Foto Paul Lindqvist

För att lära sig stand up är nog den bästa utbildningen att vara på klubbarna och se stå upp live, prata med komiker och klubbägare, om hur de har hittat sin stil och hur de resonerar när de formulerar skämt, improviserar och kommunicerar med åskådarna. Och inte minst lyssna på publiken, då kan man höra pulsen som slår mellan en duktig komiker och en taggad publik, rytmen som slår mellan skämt och vågor av skratt. För att lära sig stå upp genom en kurs är det nödvändigt att intressera sig för övriga kursdeltagares process och att man är beredd att bli golvad. 

Precis som läshuvud inte är en färdighet man föds med, är timing något man lär sig genom social interaktion och överlevnadsinstinkt. 

Kan man lära sig att vara rolig? 

Man måste lära sig vara rolig. 

#omståupp

Maffia Comedy 10.04.14

Jimmy Södermark / Eva Viding / Ryan Bussel / Frasse Thunander / Ato Karlsson / Robert Presto

Maffia Comedy är sannolikt en av Sveriges mest vibrerande stå upp klubbar. Här är ingen kväll den andra lik, vare sig för komiker eller publik. Maffia är en gratisklubb som lockar till sig publik av varierande kaliber, vissa kvällar är det fullsatt och stämningen ymnig, andra kvällar är publiken gles och kritisk. Det går inte att förutspå hur kvällen kommer att se ut. För komikerna på scen innebär det en särskild utmaning att uppträda på maffia, det är sällan de får något gratis av publiken, varje skratt måste svettas för. Det gör också att varje seger smakar extra härligt. En svårflörtad publik kan också vara den publik som ger allra mest kärlek när den väl låtit sig charmas.

Förra veckan intervjuades klubbens ägare Laszlo Gölles i P3’s Humorhimlen och blev där omnämnd som ”pr-geni”. Klubbens start för fem år sedan blev ett sprakande mediafyrverkeri när Fadde debuterade som stå upp komiker i samband med klubbens premiär. Maffia Comedy är sedan den dagen ett koncept som blivit allt starkare. En stor del av klubbens framgång ligger i den ödmjuka inställningen till komikeryrket. Varje kväll är en kärleksförklaring till humorn, framförd av komiker som står på scenen för allra första gången, komiker som just börjat etablera sina namn och komiker som gjort sig berömda. Liksom den kriminella maffian är som en familj för sina gangsters, är komedins maffia en familj för sina komiker. En undersökning visade att det människor är mest rädda för är att prata inför publik, på andra plats kom döden. Seinfeld konstaterade att på en begravning är man hellre mannen i kistan än den som håller talet. Det säger något om vad det innebär att debutera som komiker. Att göra sexuell debut ligger i lä, då handlar det i flesta fall om att omslutas av en annan människa, i komikerns fall hoppas man på kärleken från ett helt publikhav.

Att som klubbägare våga blanda komiker med olika scenvana ger utdelning. Resultatet blir en levande show som alltid överraskar med modiga komiker som breddar ramarna för svensk humor. På Maffia är inga ämnen eller stilar tabu – så länge publiken skrattar.

Baras Backe har kanske bästa läget i Stockholm för en gratisklubb, Götgatan snett mitt emot Bruno-gallerian. Här håller Maffia Comedy skrattfest varje tisdag och torsdag klockan åtta. Jag anländer i pausen mellan första och andra halvlek. För att komma till klubben måste man gå genom tre separata sektioner av lokalen, scenen ligger längst in i ett litet rum utan fönster. Redan på håll märker jag att det har varit en bra kväll, det lilla rummet är packat av vackra människor och glada ansikten, det är vardag och ändå har de flesta en öl mot läpparna. Det lilla rummet är snyggt inrett, det känns ”new york” med färgad belysning runt baren och Maffia Comedys backdrop med tegelstensmotiv. En dekadent klubb för skrattsökare. Det bästa med scenen på Baras Backe är att borden är så nära att komikerna utan problem känner gästernas andedräkt. Skiljelinjen mellan scen och publik upphör när skämten flyger. Komiker och publik kommunicerar med varandra på ett sätt som skulle vara hopplöst på en scen i storlek med Rival.

www.baras.se
Foto Åsa Sommarström

Kvällens första komiker i andra halvlek är Frasse Thunander. Med oemotståndlig charm öppnar han akten och fångar in publiken från pausens sorl. Frasse har varit aktiv på Svenska stå upp scener sedan två år, han är ett fräscht inslag som kommunicerar med publiken och imponerar med fyndiga skämt som får snurra flera varv runt sin egen setup och på så vis genera multipla punch lines. Ikväll testar han delvis nytt material med avundsvärd avslappnad attityd. Frasse rör sig obehindrat mellan skenbar improvisation och inarbetat material. Hans ögon glittrar när publiken ger gensvar.

Nästa man till mikrofonen står på scen för fösta gången efter debuten en vecka tidigare. Robert Presto är kvällens yngsta skämtare. När han är på scenen händer märkliga saker i publiken, skratten får en ny ton, publiken är inte säker på hur den ska reagera. Robert har humor som inte liknar någon annan komiker, hans rytm är banal och de bilder han målar upp är snudd på absurda. Den närmaste jag kan likna honom vid är Henrik Elmer och ändå är de långt från varandra i uttryck. Jag kan bara älska det han gör, det ger kvällen just den udda essens som gör att Maffia vibrerar.

Kvällens härligaste inslag kommer från två komiker som verkligen behärskar privatliv som profession. Eva Viding äger scenen tveklöst och skämtar på ett mycket snyggt sätt om livet i sängkammaren, hennes humor bli aldrig snuskig, bara kittlande och roande. Hon lämnar över scenen till Ryan Bussell som erkänner sig vara hennes sängkamrat sedan 5år. Deras akter återkopplar elegant till varandras skämt och publiken upplever sig vara mitt uppe i deras samliv. Stämningen mellan publik och scen blir i det närmaste familjär, men just som publiken tror sig vara en helt trygg och invigd familjemedlem gör Ryan ett vågat närmande mot en ung kvinna i publiken. Publiken skrattar, överförtjusta av chock och genans.

www.jimmysodermark.com

Kvällens final görs av Jimmy Södermark, som för övrigt går att beundra i teveprogrammet Radiostyrd på tv6. Första gången jag såg Södermark leverera var i januari, sedan dess har mycket hänt med hans scenkarisma. Ikväll karaktäriseras hans akt framförallt av så kallade act outs, när komikern gestaltar ett skämt kroppsligen, ett stilgrepp han använder och fullföljer skrattsäkert och självsäkert. Det känns att Jimmy har roligt på scenen med publiken. Hans integritet är värd all respekt, vissa skämt går inte hela vägen hem, men det gör inget eftersom publiken ser att han tycker att det är genuint kul oberoende av publikreaktionerna. Och Jimmy får dem genast att skratta med honom i nästa skämt.

www.tv6.se/radiostyrd

Ato Karlsson som hållit samman showen kan känna sig belåten när han tackar publiken för ikväll. Det har varit fullsatt och skratt-tätt genom hela föreställningen. Publikens sista applåd är långt ifrån trött, kvällen slutar på topp.

#omståupp

Norra Brunn 05.04.14

André Wickström / Dominik Henzel / Jesper Rönndahl

Jag tror alla minns sin första gång. Jag tror det är därför man fortsätter. Varje kväll är unik och jakten på endorfinerna outtömlig. Jag kan uppskatta särdragen hos olika klubbar och tillställningar. Allt från rookie kvällar i källare på söder till pampiga enmansföreställningar på rival. Men att komma till Norra Brunn är något i särklass. Kanske beror det på att min första gång var här. 

www.norrabrunncomedy.se

Norra Brunn i Vasastan är en restaurang som agerat Stand up klubb sedan 1989. Det var här tv-programmet Släng dig i brunnen spelades in 1990-97. Idag är det en välrenommerad stå upp klubb där våra mest erkända komiker uppträder varje kväll tisdag till lördag. Många besökare bokar bord och avnjuter en enkel middag med hög lägsta standard innan showen, fördelen är att man då är garanterad sittplats helt nära scenen. Det finns också gott om plats för stående bargäster. Norra Brunn är en rymlig krogmiljö med högt i tak, inredd i mörka toner som ger rummet en vadderad känsla. Scenen är liten och publiken kommer tacksamt nära kvällens komiker.

Det är lördag och redan tre kvart innan föreställningen börjar är lokalen full, personalen måste neka

i dörren. Doften som fyller rummet får mina nerver att vibrera. Den påminner om vinden i ett gammalt hus en varm sommardag, lukten av trä och tjära. Och så öl- och vindoften. Människor är upprymda, över mullrande sorl klingar skratten mot takets valv. Alla vet att det kommer att bli en bra kväll. Har man betalat 180kr i inträde förväntar man sig underhållning. På menyn står Jesper Rönndahl som konferencier, Dominik Henzel agerar varmrätt och André Wickström är kvällens headliner.

www.jesperronndahl.se

Foto Paul Lindqvist

Rönndahl är perfekt för sin roll. Få värmer upp en publik och håller samman en kväll med sån bravur. Han får publiken att känna sig uppmärksammad medan han bjuder på sig själv. Oemotståndligt. Smarta kommentarer på publikens reaktioner öppnar kvällens show på bästa tänkbara sätt. Rönndahl är i sitt esse när han interagerar med publiken och överlämnar artigt åt kvällens två andra komiker att briljera med sin humor. Det briljanta med Rönndahl är att han sällan behöver följa klassiska grepp för att åstadkomma skratt, det räcker att han är närvarande så blir det en toppenkväll.

www.dominikhenzel.se

Foto Johan Rehborg

Dominik Henzel är en egen genre i Svensk stand up, hans stil präglas av observationshumor och klockrena imitationer. En personlig favorit som jag alltid har höga förväntningar på. Faktum är att jag närvarar den här kvällen enbart för att jag vill se honom leverera. Dessvärre blir jag besviken. Framförallt eftersom jag hoppats få Dominik som kvällens final, när publiken blivit ordentligt varm i kläderna. Men också för att jag vet att han har mer att ge. Jag har sett honom tappa bort sig helt på scen och ändå vara sin egen och lysande. Han är en av få komiker som vet när det är dags att lämna scenen. 

Kanske är självinsikten nyckeln till hans sceniska genialitet. Dominik har en något märklig observationshumor. En kommentar jag hört om Dominik är ”Han lägger märke till sånt som ingen annan tänker på”, men jag tycker att det är tvärt om. Han ser det uppbenbara i tillvaron och lyckas belysa det på ett sätt som tacksamt lättar på sånt man tar förgivet, luftar fördomar och tvingar en att skratta åt sånt man i vardagen hyser stor respekt inför. Den som uppskattar Stand up måste se Dominik live, de youtube-klipp som finns tillgängliga är oerhört bleka.

www.andrewickstrom.com
Foro Satu Nyström

I kontrast till Dominik har André Wickström en medvetet tafatt scenenergi. Det i sig ger upphov till komik och publiken skrattar tacksamt. De första tio minuterna av hans act är ett tekniskt praktstycke, André levererar och får skratt. För mig är det något tråkigt. Han kör säkra kort som garanterat kommer att gå hem, snälla skämt utan överraskningar. Det känns i rummet att publiken är road, men jag saknar en nerv av spänning. Jag tycker inte om när publiken blir för trygg. Att gå på stand up ska kittla till i magen så att skratten blir förlösande. När André kommer till rutinen om hans barns förlossning händer något annat, ämnet har hög igenkänningsfaktor och Andrés perspektiv är kryddat med en nypa tabu. Han känns också friare från de tekniska greppen, upplevelsen blir att publiken får komma nära André.

När showen är över dröjer publiken kvar en stund, avslutar konversationerna och tar ett sista glas. Jag betraktar dem och konstaterar att det varit en lyckad kväll, publiken mår bra och det syns på dem att de under någon timme lämnat vardagen åt sidan. Också personalen verkar nöjd, om än något trött, ikväll var finalen på en intensiv vecka. Nog för att Brunnen har Sveriges bästa komiker bokade, men utan proffsig och service-minded personal skulle klubben inte vara i närheten av samma standard och rykte den kan stoltsera med idag. Personalen ser till att förutsättningarna för varje show är optimala, både för publik och komiker. 

Det är det som gör att publiken kommer tillbaka.

#omståupp